Porträtt: Linnea Deb

Foto: Binnie Ahlsén

2014 04 29

Porträtt: Linnea Deb

I Musikförläggarnas nyhetsbrev kör vi under året en porträttserie om kvinnor som har titeln ”låtskrivare/producent” på sitt visitkort - Del 3.

Med en mamma som opera-/musikalsångerska och en pappa som klarinettist var det inte konstigt att också dottern, Linnea Deb, fick ett musikaliskt öra. Det föll sig naturligt.

– Jag sjöng mycket när jag var liten. Gjorde egna stämmor och sådär. När jag var fem skrev jag mina första låtar. Min mamma spelade in mig.

Linnea Deb föddes år 1977 i Sollentuna. Större delen av uppväxten tillbringade hon på Gotland.

– När jag skulle börja gymnasiet blev det dock problem. Jag ville ju gå på ett musikgymnasium, men några sådana skolor fanns inte på Gotland (nästan inte någonstans i Sverige). Det innebar att jag fick söka mig tillbaka till Stockholm. Idag har det ju däremot fullkomligt exploderat. Nu finns de ju i var och varannan stad, vilket är otroligt kul.

Under tiden på gymnasiet insåg Linnea att musik var det enda hon ville hålla på med. Det enda hon kunde.

– Det gick inte att fajtas emot. Vad jag än gjorde och testade på så gled jag alltid tillbaka till musiken. Som ett kall. Efter gymnasiet hoppade jag på en sångutbildning på Kulturama. Det var också där jag träffade min man, själsfrände tillika låtskrivarpartner, Joy.

Tillsammans började de arbeta hårt för att bli låtskrivare.

– Vi fattade nog inte först hur hårt man måste jobba med en låt. Oftast skrev vi bara något och så tyckte vi att det var bra. Men det är ju en sådan extremt hård konkurrens. I början av vår karriär hade vi ganska mycket kontakt med Magnus Österwall som då satt på D2 Publishing. Han var uppmuntrande. Han lyssnade på våra grejor och kom med konstruktiv kritik. Vi lärde oss väldigt mycket av honom.

Valet att satsa helhjärtat på låtskrivandet var från början inte självklart för Linnea. Efter Kulturama gjorde hon en del sångjobb, både i studios och live, bland annat bakom Carola och Ace of Base. Någonstans där kände hon dock att hon inte ville bli artist själv.

– Jag fick ingen kick av att stå på scen. I samma veva förstod jag att det är att skriva musik åt andra som jag tycker är kul. Att sitta inne i en grotta och skriva.

Ett tag därefter sade hon också upp sig från sitt extrajobb som hon hade vid sidan av musikskapandet. Skälet var att hon kände att hon var tvungen att testa skriva låtar på heltid, på fullt allvar.

– En kompis sa till mig: ”Om du har ett extrajobb att falla tillbaka på, då kommer du att göra det hela tiden”. Jag tog fasta på hans ord och sa upp mig. Resan därifrån har varit jättetuff. Ibland har jag fått göra några sångjobb för att klara mig. Joy har också gjort en del ströjobb. Men sen började det rulla på mer och mer. Första framgången fick vi genom Hit Factory Publishing, då skrev vi några låtar till den holländska gruppen ”Chips”. När vi några år senare fick förmånen att jobba med Johan Åberg och Ulrik Munther så öppnade sig en del andra dörrar. Ett tag därefter gjorde vi Robin Stjernbergs låt ”You”, som vi dessutom vann Melodifestivalen 2013 med.

En vinst som resulterade i ett förlagskontrakt med BMG Chrysalis.

– En skön känsla. När vi inte hade något förlag så var det många som ville ha en del av kakan. En del sa: ”jag kan göra det här, eller det där, men då vill jag ha förlagsandelar på låten”. Det var lite jobbigt.

– Jag är verkligen jättenöjd över samarbetet med BMG Chrysalis. Det är så skönt att ha någon som tar tag i saker som man inte är bra på själv. När vi till exempel var i Paris nu för ett tag sedan så hade de styrt upp så att någon tog hand om oss när vi kom dit, de hade bokat in en massa möten och kopplade ihop oss med andra låtskrivare och producenter. Klart guld.

Idag är det ekonomiska läget bättre för Linnea och Joy, men de slappnar aldrig av.

– Jag kan aldrig slappna av. När jag till exempel går in i en session känner jag att jag måste bevisa mig själv hela tiden. Man vet aldrig om eller när det tar slut. Nu kanske det går hyfsat bra, men man vet ju inte hur morgondagen ser ut. Man måste alltid vara på topp och alltid vara bäst.

Låtskrivandet ser hon som sitt yrke.

– Jag måste se det som ett yrke. Det är många som inte gör det. Många säger: ”åh, det är så kul att jobba med sin hobby”, och visst, så är det också. Men alla de hundra låtar som man skriver på de få som det händer något med då? Det är så himla slitigt. Den ovissheten. Jag tycker att det kan vara frustrerande samtidigt som det tar mycket tid, ork och kraft. Egentligen är man väl kanske dum i huvudet.

På vardagarna brukar väckarklockan ringa för Linnea runt halv sju. Hon gillar att sitta själv på morgonen och lyssna, med fräscha öron, på sådant hon jobbat med dagen innan. Efter att barnen lämnats på dagis är det raka vägen till studion som gäller.

– Vi kör ganska korta dagar i studion. Vi startar vid 10 och sen kör vi på till 15.30 ungefär, innan det är dags att hämta barnen på dagis. Men för mig och Joy funkar det bra. Vi blir verkligen effektiva. Därefter försöker jag att vara mamma tillsammans med tusen andra tankar i huvudet. Efter att barnen lagt sig brukar jag sitta uppe med saker till två på natten kanske. Jag svarar på mail, skriver texter, jobbar med låtidéer med mera. Lite sömn. Mycket jobb.

– Det är viktigt att hålla igång sitt låtskrivande. Det är som med träning. Är du ute och springer varje dag så får dina muskler jobba, då är de bra. Samma sak med låtskriveriet. Om du skriver varje dag så blir du bättre och bättre. Tar man en längre paus tror jag att det kan vara svårt att komma igång igen. Jag har i alla fall känt det så.

Just nu sitter Linnea och Joy i studion och förbereder material inför en kommande USA-resa.

– Det ska bli kul, vi åker till Los Angeles snart. Det är en inspirationsresa som vi ska varva med co-writes.

I studion är Linnea främst topliner.

– Jag skriver melodi och text. Text har jag börjat göra på senare tid. Innan vågade jag inte riktigt göra det. Det beror på att jag alltid varit så kritisk själv med text. Joy gör tracksen. Sen går vi såklart in och grötar i varandras områden hela tiden ändå.

När det gäller texter så gillar Linnea att förmedla positiva budskap.

– Jag tycker om låtar som har ett positivt budskap. Om det inte är ett positivt budskap så tycker jag om att flörta med roliga ämnen. Dessa brukar jag leta efter i vardagen.

Att hitta någon att samarbeta med är viktigt om man vill lyckas i branschen.

– Det är viktigt att man hittar folk som man klickar med. Folk som lyssnar på en och som kan uppmuntra en. Jag tror att man själv blir bättre då. Det är som vilket förhållande som helst.

Man behöver också vilja och drivkraft.

– Det handlar mycket om en vilja att göra den perfekta låten.

Samt kontakter.

– Alla sa till mig när jag började ”du måste ha kontakter” och det är verkligen så. Man kan vara hur duktig som helst, men har man inte kontakterna så kan det vara svårt att komma framåt.

Linneas mål är att kunna skapa musik tills hon pensionerar sig.

– Jag är så himla nöjd idag. Jag har ett förlag som tror på mig, en manager, Joy och min familj. Om jag får göra det jag gör nu i resten av mitt liv, då är jag extremt nöjd.

Att misslyckas finns inte.

– Jag kan ingenting annat. Jag satt och letade igenom jobb på Arbetsförmedlingen en gång. Jag hade inget att skriva på mitt CV som inte hade med musik att göra.

– Visst, jag kan ställa mig i ett lager eller vad som, men jag skulle dö inombords. Det är ”no turning back”. Att skapa musik är som en drog för mig. Utan den skulle jag nog behöva gå på rehabilitering. Om jag inte skulle få hålla på med musik, då skulle jag nog bara sitta och skaka någonstans. Inlagd.