2010 04 28

Svensk notutgivning ur ett kulturarvs- perspektiv

SMFF:s yttrande över SOU 2010:12 (I samspel med musiken - en ny nationell plattform för musiken)

SMFF:s medlemmar arbetar på starkt konkurrensutsatta marknader, där de bedriver en långt diversifierad förlagsverksamhet inom alla etablerade musikområden. Marknaden för notutgivning har emellertid genomgått djupa strukturella förändringar under senare år. Som en konsekvens av detta är utgivning av musiknoter ett marknadssegment i starkt nedåtgående. Behovet av en kulturpolitisk stödordning har därför aldrig varit större än nu.

Inhemsk notutgivning har rötter i 1700-talet och kontinuerlig förlagsutgivning av noter har ägt rum sedan 1000-talets början. Denna utgivning omfattar vår centrala vis- och melodiskatt, det som vi till vardags talar om som vår ”svenska tradition”, från Bellman till Olle Adolphson. Utan denna utgivning hade merparten av ”den svenska traditionen” aldrig bevarats för eftervärlden.

Det finns mer än orsak till den strukturella förändring som nämns här ovan, men den enskilt främsta orsaken är den omfattande piratkopiering som dagligen äger rum i vårt land. Saken förvärras och legitimeras dessutom av den alltmer utbredda missuppfattningen att noter på ett entydigt sätt skulle höra en svunnen tid till och att nutiden och framtiden lika entydigt kräver andra lösningar.

Sant är förstås att den nyare tidens teknikutveckling skapat tidigare oanade möjligheter för marknadsföring och för nya distributionsformer för musik. Men innehållet i detta sammanhang – noterna – är faktiskt teknikneutralt. För alldeles oavsett distributionsform måste musiken inom många musikområden fortfarande noteras innan det finns någonting att distribuera som kan omvandlas till klingande form.

I ett kulturarvssammanhang är det knappast rimligt att stillatigande se en 250-årig svensk utgivningstradition gå i graven utan anläggning av kulturpolitisk moteld. Mycket av den äldre utgivningen förtjänar återutgivning (liksom ännu outgivet äldre material förtjänar förstagångsutgivning). Hur ska annars nya generationers musikanvändare och musikälskare kunna få en relation till de svenska ”klassikerna” på detta område? För att inte säga till vår egen tids musikskapare som representerar den ”levande musiken”?

Ett branschstöd för svensk notutgivning skulle beröra många, både grupper och enskilda (musikskaparna, skolorna, producentledet, musikanvändarna och den intresserade allmänheten). Det är därför SMFF:s förhoppningar att svensk notutgivning i ett kulturarvsperspektiv snart kan få det stöd det gjort sig förtjänt av.