Porträtt: Maria Marcus
2014 02 11

Porträtt: Maria Marcus

I Musikförläggarnas nyhetsbrev startar vi nu en porträttserie om kvinnor som har titeln ”låtskrivare/producent” på sitt visitkort - Del 1.

Tanken är att lyfta fram dem för att inspirera andra unga tjejer till att skapa musik och visa att man inte nödvändigtvis behöver satsa på en egen artistkarriär. Först ut är låtskrivaren och producenten Maria Marcus.

Maria Marcus bor mer eller mindre i sin musikstudio. Dagarna är långa, vilket gör att hon ibland beslutar sig för att knoppa på soffan. När hon inte gör det brukar hon gå hem, beroende på vad det är för typ av dag och vilket typ av projekt hon jobbar med, någon gång under den senare delen av kvällen. Arbetsdagen startar vanligtvis vid nio.

– Det är långa dagar och mycket slit. Det finns alltid något att göra. Alltid något att pilla på.

I studion skriver och producerar Maria musik. Det är hennes yrke. Däri ligger också hela hennes identitet och livsstil.

Musikkarriären tog fart hemma i Skövde. Vid tio års ålder började Maria programmera trummor samtidigt som hon hängde i den lokala musikaffären. Intresset för musiken var något som hon utvecklade själv.

– Jag tyckte att musik var så himla kul. Jag var inte särskilt taggad på att umgås med andra människor och musik var något jag kunde göra ensam. Varenda lördag satt jag och lyssnade på Svensktoppen. Jag tog ut låtarna, spelade in dem, gjorde omtagningar och utvecklande gehör. Jag satt ungefär 6-7 timmar om dagen och gjorde musik. Jag reflekterade aldrig över varför jag gjorde det eller vad det skulle leda till. Jag var bara i nuet och bara gjorde.

Bra support från musikläraren.

– Min musiklärare pushade mig på ett fantastiskt bra sätt när det gällde att skapa musik och jag fick ägna kvällar under högstadiet till att sitta i musiklokalerna och jobba som jag ville. Däremot kände jag av att det ibland kunde vara svårt att komma in som tjej i ett band, men när jag och min bästa vän klev in tillsammans funkade det bättre.

För att få fler tjejer att börja med musik tror Maria att man måste, i ett tidigt skede, bli bättre på att blanda kvinnor och män mer. I synnerhet när det gäller att starta band. Men hon tycker inte att kvotering är något bra alternativ.

– Jag är inte riktigt för det här med att kvotera in tjejer. Det måste ske naturligt. Jag fick till exempel en förfrågan förra året om att skriva till Melodifestivalen bara för att det skulle vara med minst 20 % kvinnliga låtskrivare. Jag blev förbannad. Jag vill ju få frågan för att jag är bra, inte för att jag är kvinna.

Första kontakten med branschen fick Maria vid 16-17 års ålder. Det var på inrådan av musikaffärens ägare i Skövde som Maria började skicka demos till bolagen i Stockholm. Hans Larsson, som då jobbade på skivbolaget BMG, nappade direkt.

– När jag blev signad visste jag inte så mycket om branschen. Men det gjorde inte så mycket då. Det var bekräftelsen som var viktig; att någon ville signa mig, att någon var intresserad, att någon tyckte jag var bra. Det gjorde mig taggad på att fortsätta. Idag ser jag mer de olika branschaktörerna som olika sorters tjänster för mig som låtskrivare och producent. Jag tänker ofta ”vad kan de här göra för mig?” eller ”vad kan jag ha för utbyte av det här samarbetet?”. Men det är ju inte det första man tänker på när man är ung. Jag önskar att jag hade varit mer framåt när det gällde att ställa frågor och så.

Från början var det tänkt att Maria skulle satsa på en egen artistkarriär. Hon var nära att ge ut ett eget album via ett japanskt skivbolag, men struntade i det. Skivbolaget ville ge ut Marias produktioner direkt, som då bara vara demos och där kvalitén, enligt Maria, inte var tillräckligt bra. Dessutom hade hon scenskräck.

I samma veva fick hon kännedom om att många enbart skriver låtar och producerar musik åt andra, inte bara åt sig själva. En inriktning Maria valde att satsa på.

– Att bara skriva låtar verkade ju skithäftigt. Jag är dessutom en person som trivs bra med livet bakom rampljuset.

Under de kommande åren arbetade Maria flitigt hemma i källaren i Skövde med att förfina sin profession. Ett envist och målmedvetet harvande. Efter ett tag fick hon ett samtal från Lars Wiggman. Han undrade om Maria kunde skriva ledmotivet till Wallander-filmerna, vilket hon kunde.

– Det var jättekul. Det kom så plötsligt. Från att tidigare inte fått ut så mycket material alls.

Idag sitter Maria i sin studio vid Bysis Torg på Södermalm i Stockholm, fullt fokuserad på sitt låtskrivande och producerande. Det rent affärsmässiga runt hennes musikskapande har hon främst lämnat över att sköta åt sitt nuvarande musikförlag, Scandinavian Songs. De sitter på våningen ovanför henne i samma lokaler.

– Jag är ganska dålig på affärssidan av musikbranschen; att promota mig själv, pitcha låtar och nätverka. Därför är det tacksamt att ha ett musikförlag som till viss del kan ta hand om den biten. Detta har också gjort att jag kunnat fokusera på att skapa musik och producera, för i grund och botten är det ju ens låtar och kvalitén på det man gör som spelar roll.

I dagsläget jobbar Maria mycket mot den asiatiska marknaden.

– Det har blivit så. De verkar gilla mina låtar. Och det är positivt. När man sliter så himla mycket och så länge som jag har gjort så behöver man ibland få lite medgång. För mig har Asien varit den medgången. Oavsett om man vill skriva för Sverige, USA eller Asien, eller vad man vill fokusera på, så behöver man någon form av medgång. Något som gör att man inte ger upp. För vi är så många som skriver. Jag har varit nära att ge upp några gånger. Konstigt nog händer det alltid någonting, precis när det är dags att sluta, som gör att man fortsätter ett tag till.

En tuff bransch.

– Att skriva låtar och producera musik är ett hantverk. För att lyckas i branschen måste man lägga ner tid, det är A och O. Jag menar, jag kan ju inte bara ta en hammare och tro att jag ska kunna bygga ett hus, jag behöver ju en hel del förkunskaper, erfarenhet och yrkesskicklighet också. Det är precis likadant inom musiken. Såklart är det tufft vissa månader. Ibland käkar man en halv lunch, och sparar den andra halvan till kvällen. Andra månader är det raka motsatsen. Men det är så värt det. Jag ångrar inte att jag suttit och gjort musik varje dag.

Inspirationen till sitt skapande hämtar Maria oftast från annan musik. Hon föredrar musik som får henne att gråta eller som har en cool produktion. Men inspiration för Maria handlar också mycket om öppenhet. Något som gör att hon nästan ständigt känner sig inspirerad.

– Jag är van att känna mig inspirerad. Det är jag i nio dagar av tio. Det viktigaste tror jag är att vara öppen för förändringar och inte låsa in sig. Ena dagen kanske jag tänker att jag ska göra en rocklåt och så blir det en ballad. Då låter jag det vara så. Så längde det är bra. Jag har sällan en klar vision över hur saker och ting skall låta eller vara, jag testar mig fram ganska mycket.

Hjärtat är den viktigaste ingrediensen.

– Det blir bättre musik ju mer hjärta man har med sig. Jag har svårt att göra något som inte är en ”del” av mig och som jag inte känner något för. Visserligen blir det till att göra sådana saker också, man måste ju tjäna pengar. Men min grundprincip är att istället för att göra något någon önskar så gör jag hellre vad jag själv vill. Förmodligen ligger det mig i fatet ibland. Men i längden tror jag att det kommer att löna sig.

– Framöver hoppas jag att få jobba med färre projekt. Jag skulle vilja göra en riktigt bra platta med en artist som jag verkligen brinner för och som jag kommer riktigt bra överens med. Nu är det mycket grejor som ska göras klart på en dag och sen går man vidare på nästa. Förhoppningsvis har jag två ”längre” projekt på g inom den närmsta tiden. Jag hoppas det. Branschen är som en tombola. Och vilka val man gör spelar väldigt stor roll.

Foto: Jonas Ohlson