Med exakt 100 dagar kvar till Musikförläggarnas pris 2023, vårt 20-årsjubileum, vill vi ta tillfället i akt att dela ett av de mest minnesvärda ögonblicken i galans historia: Robyns långa och känsloladdade tacktal om hatkärleken till låtskrivande under prisceremonin 2021. Robyn tilldelades Musikförläggarnas hederspris för sitt stora inflytande på både svensk och internationell musikscen. Hennes tal på galan lämnade ingen gäst oberörd. Kanske känner många låtskrivare igen sig i tacktalet som finns nedan att läsa i sin helhet.

Robyns tal från Musikförläggarnas pris 2021
– Trots att jag älskar att turnera så är det att skriva låtar som rör mig och utmanar mig på ett djupare plan. Jag älskar att skriva låtar och därför känns det extra fint att få det här priset. Det är för att det är svårt som gör att det är så tillfredställande. Men den som säger att låtskrivandet ska va kul har missat hela poängen med att skriva låtar. Det är inte kul att skriva låtar.

– Ordet kul utelämnar för många komplexa känslor som måste va med när man gör bra musik. Jag skulle nog mer säga att det liknar någon slags ljuv tortyr.

– Alla låtskrivare vet hur obekvämt det kan vara att skriva en låt, hur jobbigt det kan va att acceptera nederlag 10 gånger i timman i två dagar i nån session med någon man aldrig har träffat förut, eller hur svårt det kan va att harva själv utan något att skydda en från sin självkritik. Låtrskrivande är en uthållighetssport. Det kan också va det mest upplyftande och inspirerande man kan hålla på med om man är modig nog att hålla ut tills det vänder.

– Att lyckas skriva nåt bra kan få mig att känna mig oövervinnlig, en liten stund av ren och skär lycka. En känsla av frihet, att verkligen kunna beskriva en känsla och göra den meningsfull trots att den va svår att uppleva.

– Jag skrev min första låt när jag va tio och sen hade jag turen att bli kär i nåt som skulle ha en guldålder här i Sverige de nästa 30 åren av mitt liv. Det bara råkade bli så att jag spenderade mycket tid med exeptionella låtskrivare ända sen jag började spela in skivor som tonåring.

– Ibland hör man folk prata om “Max Martin formeln”, jag tycker att det känns som ett slarvigt sätt att beskriva Martin´s briljans för jag jobbade med honom när han va 25 och inte ens hade haft tid att utveckla en formel, men han skrev redan otroliga låtar och lät mig va med och skriva dem. Dom låtarna förändrade hela mitt liv och gav mig möjligheten att växa från en redan stark grund.

– Jag jobbade med Johan Ekhé och Ulf Lindström som typ lärde mig allt det kunde om låtar, introducerade mig till Prince och backade mig i att fortsätta skriva själv.

– Sen träffade jag en otrolig låtskrivare och bundsförvant i Klas Åhlund och jag förstod vad ett riff är och att en låt inte behöver så många toner om man bara får dem att räknas. Vårt samarbete har varit det viktigaste samarbetet jag har haft och jag är så glad att vi har kunnat fortsätta att jobba tillsammans under de sista 16 åren.

– Jag lärde mig att följa mina instinkter av Andreas Kleerup, Alexander Kronlund och Zhala och inte minst Patrik Berger, Patriks nyfikenhet och vilja att experimentera va det som ledde oss fram till att skriva Dancing On My Own. En till låt som förändrade mitt liv.

– Det är viktigt för mig att nämna de här personerna och alla andra som jag har jobbat med under åren för att upplevelserna vi har haft tillsammans har format mitt liv och hjälpt mig att spegla och definiera mig själv och det sättet jag vill skriva låtar på. Jag är väldigt glad för det och glad för att va här för att emot Musikförläggarnas hederspris idag.

– Jag tänka på många smickrande titlar, men titeln bra låtskrivare är svår att klå. Speciellt en svensk sådan. Låtar är som internet innan internet, en bärare av nya idéer innan sociala medier. Det va så jag lärde mig om mina känslor innan jag fattade mig själv, för att någon annan hade upplevt något liknande och bestämt sig för att skriva om det. Och fast att det är så många fler saker som slåss om vår uppmärksamhet nu än den stunden jag hörde Buffalo Stance av Neneh Cherry för första gången så tror jag att låtar fortfarande påverkar människors sätt att tänka. De presenterar fortfarande alternativ kring hur man kan tänka kring sin yttre och inre värld och om en låt är riktigt riktigt bra kan den fortfarande hjälpa till att förändra saker i världen. Dom förändrar fortfarande mig. Och det är därför jag hänger kvar för ljuv tortyr och kicken av att skriva En. Till. Låt.

Tack så mycket.