Hur stor är chansen att ett musikförlag svarar om man skickar in sin musik till dem?

Kompositören och producenten Pernilla Österberg trodde den var minimal, vilket gjorde att hon tvekade ett tag. Flera kompisar till henne hade skickat in uppemot femtio skivor (det var på den tiden då man fortfarande skickade skivor) till både musikbolag och musikförlag utan att få ett enda svar. Efter påtryckning hemifrån och en tids övervägande fick hon ändå iväg det där brevet. Svaret, som inte skulle komma, kom efter tre dagar.

– Det var då jag insåg att jag kanske hade något.

I början visste inte riktigt Pernilla vad ett musikförlag gjorde.

– Jag visste ju att jag ville få ut min musik, men jag visste inte riktigt hur jag skulle göra. När jag kom till förlaget så sa jag att jag hade en idé om att de skulle ”pitcha” min musik för användning i TV eller film. Då sa de att jag hade kommit rätt. Det är ju precis det de gör.

Pernilla Österberg började skriva musik tidigt. Några av de som inspirerade henne var Björn J:son Lindh, Benny Andersson, Hans Zimmer, Thomas Newman och en rad andra instrumentalmusiker. Detta mycket eftersom det just är instrumentalmusik som Pernilla själv håller med.

– Jag kände att det var mitt kall. Jag började skriva instrumentalt direkt. Och har gjort det sedan dess.

– Jag har aldrig velat stå på scen själv, men jag tycker det är jättekul när jag får höra min musik. Därför är det perfekt att vara kompositör.

Musiken har alltid funnits i Pernilla.

– Vi hade en gammal orgel hemma. När jag hörde musik, till exempel luciasånger, så kunde jag nästan på direkten spela dem utan att behöva träna. Det satt i fingrarna på något konstigt sätt. Så fort fingrarna snuddade vid tangenterna så visste jag var jag skulle trycka någonstans för att det skulle låta som jag ville. Det är konstigt. Jag förstår det fortfarande inte.

Pernillas första verk som publicerats skrev hon när hon var åtta år.

– Det gavs ut via ett franskt musikförlag.

Idag jobbar Pernilla som kompositör och producent. Hon är också anställd vid sina två egna musikförlag, AUX Publishing och AMG Scandinavia, som hon driver tillsammans med Patrik Hinrichs. Där jobbar hon i huvudsak med marknadsföring och casting (musikhjälp) till kunderna.

Deras förlag är specialiserade på produktionsmusik, bakgrundsmusik till reklam, TV och film. En inriktning som på senare tid fått det lite svårare på grund av andra affärsmodeller som till exempel Epidemic Sound.

Epidemic Sounds affärsmodell bygger på att, för en engångssumma, köpa loss rättigheterna till musiken låtskrivarna de samarbetar med har skapat. För all framtid. Musik som de sedan kan sälja vidare hur många gånger som helst, utan att upphovspersonerna får några pengar för själva synken, och utan att upphovspersonerna tjänar några utförandeintäkter. (Har du sålt dina rättigheter till företag som friköper musik så kan du alltså aldrig få någon ersättning för dessa av Stim).

– Konkurrens är alltid bra, men den måste ske på ”lika villkor” och låta musiken avgöra. Hur kan man som låtskrivare ta betalt för en användning som komma skall? Jag kan ju inte veta hur ofta (eller hur sällan) min musik kommer att användas.

– I Stim behåller jag som musikskapare mina rättigheter samtidigt som jag får betalt i den utsträckning som min musik spelas eller används. Dessutom ägs Stim av oss som skapat musiken, inte av riskkapitalister, som i fallet med Epidemic Sound. Men visst, det är ju såklart upp till var och en. Jag är helt emot deras affärsmodell i alla fall. Den är inte skapad för musikens och musikskaparnas skull. Den drivs av helt andra intressen.

I studion är Pernilla på kvällarna och helgerna.

– När jag var runt trettio bestämde jag mig för att göra en vändning i mitt liv. Det var då jag valde att satsa. Jag satt uppe på nätterna, helt själv, och försökte lära mig program som till exempel Logic. Jag var väldigt målinriktad. Nu är jag inte i studion riktigt varje dag. Men ganska ofta på kvällar och helger.

– Ibland kan jag ta ett längre uppehåll. Detta för att samla mig innan det är dags att fokusera på något nytt.

När Pernilla skriver så brukar hon börja med att göra en hel del grunder. Därefter väljer hon ut vilka hon ska fortsätta med. Hon skriver ofta efter teman.

– Nu senast höll jag till exempel på med musik för cello och piano. Oftast blir det som jag tänker mig att det ska bli i huvudet. Givetvis så sitter jag och kryddar lite i efterhand. Jag brukar ta bort eller lägga till vissa grejor för att få fram särskilda ljud eller toner. Sådant som går djupt in i hjärtat.

Inspirationen kommer inifrån. Från det som finns inne i hennes kropp och själ. Och så plockar hon fram det och lägger i musiken.

– Jag sätter toner på mina känslor genom mitt skapande.

Tidigare skrev Pernilla bäst på nätterna.

– Då var jag tvungen att släcka ner och tända några ljus. Men det behöver jag inte längre. Nu kan jag oftast bara sätta mig ner och börja skapa.

Musiken skriver hon själv.

– Det har blivit så. Jag har lite svårt att jobba ihop med andra. Jag är nog för snäll. Jag kan säga att något ”låter bra”, även om jag inte menar det. Och det är ju inte bra. För sen när jag sitter där själv så ångrar jag mig, och så tar jag bort det i alla fall.

Även om Pernilla oftast är säker på hur hon själv vill ha det så lyfter hon fram att lyssna på råd som en av de viktigaste orsakerna till varför vissa lyckas inom låtskrivarbranschen.

– Det ger enormt mycket att lyssna på sådana som förstår vad de pratar om, till exempel musikförlag. Även om de vill att man ska ändra på saker, att göra si eller så. Då är det viktigt att man inte blir arg eller sur. Man ska bara ta det till sig, konstruktivt, och kämpa vidare. Hårt arbete lönar sig. Det ihop med att man som person är ödmjuk. Samtidigt som man har lite talang. Det är framgångsreceptet.