Den som gör ett arrangemang/bearbetning av ett skyddat verk måste söka tillstånd från musikskaparna själva eller deras musikförlag.

Har ett fritt verk, det vill säga ett originalverk vars skapare varit död i mer än 70 år, arrangerats/bearbetats kan arrangemanget fritt publiceras. Att däremot till exempel tonsätta en skyddad dikt förutsätter att textförfattaren själv eller dennes förlag ger sitt tillstånd till att texten förses med musik.

Den som gör ett arrangemang av en komposition har upphovsrätt till arrangemanget. Arrangören kan dock inte använda arrangemanget utan tillstånd från den eller de som skapat originalverket och som äger rättigheterna till det.

Vissa ändringar i originalverk är så pass enkla att de inte betraktas som arrangemang/bearbetning. Så är fallet med till exempel:

• Ackordanalyser
• Transponeringar (tonartsbyten)
• Transkriptioner (olika notationssätt för olika instrument, till exempel omskrivning från piano till flöjt)

Nedanstående fyra punkter måste uppfyllas för att man skall få citera ett upphovsrättsligt skyddat verk:

• Verket ur vilket citatet är hämtat är offentliggjort
• Citatet sker i överensstämmelse med god sed och har ett lojalt syfte. Detta innebär att citatet endast får användas i anknytning till den vetenskapliga och konstnärliga kritiken och debatten samt den allmänna diskussionen. Är inte citatet knutet till dessa områden är det inte tillåtet
• Citatet får inte vara längre än vad som betingas av ändamålet. Detta innebär att citatet inte får vara längre än absolut nödvändigt för att belysa det man vill säga. Att citera hela verk är normalt inte tillåtet, men kan vara det. Exempelvis kan en kortare dikt återges i en recension av en författare. Ju mer fristående ett citat är, desto mindre del av verket får citeras. I kritiska och vetenskapliga framställningar kan längre stycken vara godtagbara citat
• Upphovspersonernas ideella rätt får inte kränkas. Detta innebär att namnet på upphovspersonen skall återges och att citatet inte får förekomma i något kränkande sammanhang
• Citaträtten är alltså mycket begränsad. Uppfyller man inte kraven krävs tillstånd från musikskaparna själva eller deras musikförlag.

Symbolen © - copyright notice – finns på de flesta verksexemplar. Symbolen visar att man gör gällande upphovsrätt och vem som innehar den. Symbolen är med andra ord en upplysning/ett varningsmärke.

När ett musikförlag lämnar tillstånd till någon att till exempel använda deras musik förknippas tillståndet oftast med ett krav på att musikförlagets copyright notice ska anges vid publicering av musiken. Vanligtvis innebär det att användaren skall ange musikförlagets namn, ett årtal och upplysningen ”Tryckt med tillstånd”.

Ett exempel på copyright notice:

Text och musik: Evert Taube

© 1948 Gehrmans Musikförlag AB, Stockholm. Tryckt med tillstånd.

Kopiering för privat bruk är tillåtet när meningen med kopieringen är att tillgodose ett rent personligt intresse eller behov.

Du får till exempel kopiera en del av en bok, ett nothäfte, en låt (musikfil) eller ett sånghäfte och ge till din bästa kompis, ditt syskon, dina föräldrar, din partner och dina barn, men i princip inte till någon annan. Dessa kopior får endast användas i privata sammanhang, till exempel i hemmet. Observera att du till exempel inte får ge en kopia till en kollega, en kurskamrat, en medlem i din kör, en bandkompis eller en avlägsen släkting. Du får inte heller, utan tillåtelse från musikskaparna själva eller deras musikförlag, lägga ut noter och sångtexter på till exempel webbsidor, sociala medier eller intranät.

När musik, med eller utan text, tas med i en musikantologi som skall användas i undervisning gäller det så kallade musikantologiavtalet.

För att musikantologiavtalet skall vara tillämpligt krävs följande:

• Utgåvan skall vara ett samlingsverk, en antologi, för undervisningsändamål
• Antologin skall innehålla verk av ett större antal upphovspersoner (omkring tio olika upphovspersoners verk eller fler)
• Endast en mindre del av verket får återges i antologin. Om verket har ett litet omfång, till exempel en kort komposition, får hela verket återges
• Verket måste ha utgivits för mer än 5 år sedan
• Verk som tillkommit för undervisning får inte återges i antologin
• Kommersiella utgåvor omfattas inte av musikantologiavtalet.

Parodi är en förvrängning av ett originalverk i syfte att förlöjliga verket. En travesti kan beskrivas som en skämtsam, tankeväckande förändring av ett originalverk. Både parodi och travesti har ansetts ha ett annat syfte än en bearbetning och betraktas som fristående egna verk även om mycket ofta går att känna igen. Denna typ av ändring av verk har ofta ansetts tillåten även utan musikskaparnas och musikförlagens tillstånd.

Den som däremot i revy-, radio- och tv-sammanhang använder nyskrivna, ibland dagsaktuella, parodiska texter till befintlig originalmusik måste inhämta tillstånd för att kunna använda musiken tillsammans med den nyskrivna texten. Parodieringen sker ju inte på kompositionen som sådan. Tillstånd måste inhämtas från musikskaparna själva eller deras musikförlag för att man skall kunna lägga ny text till befintlig musik.

Jämför med arrangemang/bearbetning.

Snapsvisor eller studentikosa visor som förekommer i sånghäften är ofta av det slaget att ett melodiförslag anges ovanför en nyskriven text. Melodiförslaget brukar vanligtvis inte vara komplett med noter.

Att ange en titel på en melodi som förslag till vilken låt den nyskrivna texten passar bäst att sjungas till är normalt tillåtet. Själva kompositionen återges inte genom att en titel anges som melodiförslag.

Skulle den nyskrivna texten i stora delar kännas igen i en originaltext är det fråga om en bearbetning av texten. För att använda en bearbetad text offentligt förutsätts tillstånd från musikskaparna själva eller deras musikförlag - de som äger rättigheterna till originaltexten.

Att göra och använda textversioner av originaltexter som är skrivna av upphovspersoner som varit döda i mer än 70 är tillåtet utan tillstånd. Texter skrivna av Bellman är till exempel fria. En sådan text kan publiceras utan tillstånd i såväl originalversion som i en bearbetad version.

Detta krävs för att kunna ge ut en textantologi med stöd av § 18 upphovsrättslagen.

• Utgåvan skall vara ett samlingsverk, en antologi, för undervisningsändamål.
• Utgåvan får ej vara för kommersiellt bruk.
• Antologin skall innehålla verk av ett större antal upphovspersoner (omkring tio olika upphovspersoners verk eller fler).
• Endast en mindre del av verket får återges i antologin. Om verket har ett litet omfång, till exempel en sångtext, får hela verket återges.
• Verket måste ha utgivits för mer än 5 år sedan.
• Verk som tillkommit för undervisning får inte återges i antologin.